Bettavvikelser och tandreglering

Bakteriebeläggningar
Bakteriebeläggningar

Från födseln till 14 års åldern växer käkarna i takt med att barnet blir äldre för att skapa utrymme för både primära tänder (mjölktänder) och permanenta tänder (vuxentänder). Bettutvecklingen påverkas av både genetiken och miljöfaktorer som nappsugning, munandning, tum- och fingersugning. Vanligtvis leder bettutvecklingen till ett stabilt bett med neutrala förhållanden mellan tänderna i överkäken och underkäken.

Ibland kan bettutvecklingen leda till olika typer av bettavvikelser som kan behöva korrigeras genom förebyggande åtgärder eller genom ortodontisk behandling i form av fast eller avtagbar tandställning.

De vanligaste bettavvikelser som behöver korrigeras med ortodontisk apparatur (tandställning)

Öppet bett

Öppet innebär att framtänderna inte överlappar varandra vid sammanbitning. Detta orsakas främst av sugovanor som nappsugning, tum- och fingersugning. Öppet bett är den vanligaste bettavvikelse hos små barn där sugovanor är vanligt förekommande. Bettavvikelser i det primära bettet brukar i regel inte behandlas ortodontisk, rekommendationen är därför att bryta barnens sugovanor i tidigt ålder för att avbryta den ogynnsamma bettutvecklingen. Det finns en väldigt god chans att bettavvikelsen korrigeras av sig själv under tandväxlingen om sugovanan upphör. Det finns en stor risk att de permanenta tänderna påverkas om sugovanan finns kvarstår.

Öppet bett i det permanenta bettet kan orsaka funktionella samt psykosociala problem för patienter och behöver därför korrigeras ortodontisk. Ibland kan det även behövas korrigeras kirurgisk för att uppnå det önskvärda resultatet.

Korsbett

Korsbett innebär att överkäkständerna i sidopartier hamnar på insidan av underkäkständerna, detta beror oftast på att överkäken är smalare än underkäken vilket orsakar en glidning av underkäken åt sidan vid sammanbitning. Korsbettet kan vara unilateralt eller bilateralt, där den unilaterala är den vanligaste typen. Korsbett orsakas också av en kombination av genetiska och miljöfaktorer såsom sugovanor (nappsugning, tumsugning, munandning).

Behandling av korsbett i det primära bettet går ut på att bryta barnens sugovanor i tidig ålder. Vid tvångsföring kan tandläkaren slipa de interfererande kontakter som orsakar tvångsföringen. Korsbett i det permanenta bettet är inte synlig och har en låg psykosocial påverkan men den kan dock påverka patientens tuggfunktion. Korsbett i det permanenta bettet behandlas ortodontisk i form av fast eller avtagbar apparatur i syfte att vidga överkäken och normalisera relationen mellan tänderna.

Ett obehandlat korsbett kan leda till asymmetrier i ansiktet när barnet blir äldre, den kan även leda till olika typer av bettfysiologiska funktionsstörningar som smärta i käkleder och ansiktsmuskulaturer.

Postnormalt bett (överbett)

Postnormalt bett innebär att överkäkständerna är förskjutna långt framåt i jämförelse med underkäkständerna vilket orsakar en stor överbitning i fronten. Patienterna med denna typ av bettavvikelse har oftast en ansträngd läppslutning till följd av den stora överbitningen. Detta ökar risken för trauma mot framtänder i samband med tandolycksfall eftersom överläppen inte skyddar framtänderna.

Behandlingen av det postnormala bettet görs antigen i tandväxlingsfasen med avtagbar tandställning eller när patienten har fått alla sina permanenta tänder med fast tandställning. Syftet med ortodontisk behandling är att normalisera relationen mellan kindtänderna samt minska överbettet. Fördelarna med att behandla denna bettavvikelse i tandväxlingsfas är att minska överbettet i tidig ålder och på så sätt minska risken för trauma mot framtänderna.

Prenormalt bett (underbett)

Prenormalt bett innebär att underkäkständer i sidopartier är förskjutna långt framför överkäkständerna. Denna bettavvikelse kan vara skelettalt eller dentalt. Prenormalt bett av skelettalt ursprung uppkommer till följd av ogynnsam tillväxt mellan överkäken och underkäken.

Behandlingen av det prenormala bettet ska ske tidigt i tandväxlingen för att inte hämma överkäkens tillväxt. Ju äldre patienten blir desto svårare blir det att behandla denna bettavvikelse med tandställning. Vid större bettavvikelse där orsaken är skelettalt kräver det operation av käken (ortognatkirurgi) i kombination med fast tandställning.

Djupt bett

Djupt bett innebär att överkäkens framtänder överlappar underkäksframtänderna. I vissa fall kan underkäksframtänderna bita i gommen vilket kan irritera gingivan och resultera i svullnad och smärta i gingivan. Denna bettavvikelse förekommer oftast i kombination med postnormalt bett.

Behandlingen går ut på att reducera det djupa bettet och uppnå en neutral relation mellan överkäks- och underkäksframtänder.

Kostnadsfri tandreglering

I Sverige har barn och ungdomar upp till 23 års ålder möjlighet till att få kostnadsfri tandreglering om de har uppenbara bettavvikelser som kan orsaka funktionella samt psykosociala problem för patienten.

I samband med undersökningar hos tandläkaren görs regelbundna bettkontroller för att följa bettutvecklingen, det är oftast i samband med dessa bettkontroller som bettavvikelser upptäcks. Patienter med bettavvikelser visas sedan för en specialist inom ortodonti som gör den slutliga bedömningen om får rätt till kostnadsfri tandreglering. Denna bedömning grundar sig på urvalskriterier i den regionen som patienten är bosatt i.

Hur går tandregleringen till?

Syftet med ortodontisk behandling är att normalisera förhållandet mellan tänderna och uppnå ett stabilt välfungerande bett med god tuggfunktion och reducera psykosociala problem som uppkommer till följd av bettavvikelsen. Det finns två olika former av tandregleringsapparaturer. En avtagbar och en fastsittande tandställning.

Avtagbar apparatur

Avtagbar tandställning används främst hos barn mellan 7–13 års åldern medan patienten fortfarande växer. Syftet med den avtagbara tandställningen är att ta vara på barnets tillväxtperiod och styra käkarnas tillväxt i den utsträckningen man vill och på så sett korrigera bettavvikelsen i tidig ålder.

Det finns olika typer av avtagbara tandställningar som används vid olika bettavvikelser. Vid en del krävs det att man använder den hela dygnet för att uppnå det bästa möjliga resultatet, medan med andra kan det räcka att med att man använder tandställningen under nattetid. För att uppnå det bästa möjliga resultat med denna form av tandställning är det viktig med god kooperation från både barnet och föräldrarna så att tandställningen verkligen används i den utsträckningen som krävs.

Fast tandställning

Fast tandställning är den vanligaste typen av tandreglering, den består av brackets (små metallplattor) som limmas fast på utsidan av tänderna. I dessa brackets fästs en metallbåge som sedan styr och flyttar tänderna i den riktningen man vill. Brackets sitter kvar på tänderna under hela behandlingen medan metallbågen kan bytas ut vid behov.

Bakterierna och matrester ansamlas lätt runt metallfästen vilket försvårar rengöringen av tänderna. Det är därför extra viktigt med en god munhygien för att minska risken att få hål i tänderna.

Behov av extraktion vid tandreglering

Vid trångställningar i bettet kan det ibland vara nödvändigt att ta bort permanenta tänder i överkäken eller underkäken, ibland både och, för att skapa utrymme för övriga tänder. I början när tänder tas bort kan det uppstå en lucka som sedan med tiden jämnas ut när tänderna gradvis flyttas med tandställningen.

Behov av stabilisering efter tandreglering

Efter avslutad behandling med tandställning har tänderna en tendens att i en viss utsträckning flytta tillbaka till sin ursprungliga position. För att undvika detta kan tänderna behövas stabiliseras med en så kallad retentionstråd eller med en retentionsskena. Retentionsskenan är avtagbar och används på nätterna medan retentionstråden limmas fast på baksidan av framtänderna i överkäken och ibland även i underkäken.