Mineraliseringsstörningar | Oral hälsa

Tandutvecklingsstörning

MIH är en utvecklingsstörning (hypomineralisation) i tandens yttersta lager (emaljen). Tänderna som är drabbade av MIH blir oftast missfärgade, porösa och är mer benägna till sönderfall. Dessa porositeter utgör en retentionsplats för bakterierna, vilket gör det lättare för plack (beläggningar) att ansamlas på tanden. Detta i samband med att tanden inte är så motståndskraftig gör att de drabbade tänderna får lättare karies jämfört med en frisk tand.
Utbredningen och graden av emaljstörningen kan variera mycket mellan olika patienter.
MIH drabbar oftast de permanenta sexårständerna (första molarerna) och ibland även de permanenta framtänderna (incisiver).

MIH kan ge symptom i form av kraftiga ilningar i samband med kall dryck, tandborstning och födointag.
Barn som har MIH utvecklar oftare tandvårdsrädsla då tänderna är oftast väldigt känsliga för beröring med tandläkarinstrumenten, dessutom är dessa tänder svårbedövade i samband med lagning vilket kan vara väldigt obehagligt för barn. Fyllningarna får oftast göras om på dessa tänder. Detta ger en ökad risk för barnet att utveckla tandvårdsrädsla då tandläkarbesöken associeras oftast med smärta.

Orsakerna till MIH är fortfarande inte klarlagda men enligt rådande studier och hypoteser orsakas emaljstörningen av flera samverkande faktorer såsom prenatala och postnatala faktorer såsom syrebrist i samband med födseln och kejsarsnitt, luftvägssjukdomar, astma under första levnadsåret.
Några studier har också kunnat påvisa att miljöfaktorer under barnets första levnadsår kan också vara en riskfaktor för utveckling av MIH

Behandling av MIH är beroende av utbredningen samt graden av emaljstörningen. I tidigt skede går behandlingen ut på att ge profylaxbehandling i form av regelbunden fluorlackning. Detta för att avhjälpa med eventuella ilningar, samt få de drabbade tänderna att bli mer motståndskraftiga genom extra fluortillskott.
Vid posteruptiv sönderfall i form av tandfrakturer behöver tanden lagas och fyllas med en plastfyllning. Vid första lagningstillfället är det viktig att sträva efter en fullgod anestesi samt göra en optimal fyllning på den drabbade tanden för att undvika omgöringar av fyllningen.
När substansförlusten bedöms som väldigt omfattande, och tandläkaren bedömer att tanden inte längre kan restaureras med sedvanliga fyllningar bör extraktion av första molaren (sexårstanden) övervägas. Vid planerad extraktion av sexårstanden samt god timing kan den bakomliggande tanden ta dess plats och sluta luckan naturligt. Vilken behandling som är lämpligast för ditt barn bedömer den ansvariga tandläkaren.