Funktionsstörningar i käksystemet (TMD)

Pulpainflammation
Pulpainflammation

Smärta i käkleder och käkmuskler

Temporomandibulär dysfunktion (TMD) är en gemensam benämning på smärta och funktionsstörningar i käkmuskulaturerna och käklederna (lederna som förbinder underkäken med skallen). TMD-besvären är den näst vanligaste typen av smärta efter tandvärk i huvudområdet. TMD-besvären kan indelas i smärta från käkmuskulaturerna, käklederna eller både och.

Kvinnor drabbas 3–4 gånger oftare av TMD-besvär jämfört med män, besvären förekommer främst bland unga vuxna och i tidig medelålder. TMD-smärta har visat sig ha en påverkan på individens livskvalitet samt den vardagliga funktionen.

Käkmuskelsmärta

Käkmuskelsmärta definieras som smärta i tuggmusklerna (tinningbenet, Masseter, Pterygoideus lateralis och Pterygoideus medialis). Dessa muskler styr underkäkens rörelse vid tuggning samt graden av muskelkraften som används under tuggning. Smärta i tuggmusklerna är den vanligaste typen av smärta i ansiktsregionen.

Käkledssmärta

Käkledssmärta definieras som smärta eller funktionsstörning i käklederna. Symptomen kännetecknas av käkledsknäppningar, smärta lokaliserad till käklederna. Smärttillståndet ökar vid rörelse av käken och det maximala rörelseomfånget är oftast nedsatt. 

Orsaker till Temporomandibulär dysfunktion (TMD)

Smärta i käkleder och käkmuskulaturerna orsakas av flera olika sammanverkande faktorer såsom

  • Emotionell stress: stress, ångest, nervositet, psykisk belastning och psykosociala faktorer

     

  • Genetiken

     

  • Parafunktioner som tandpressning, tandgnissling, nagelbitning leder till överbelastning av käkleder och käkmuskulaturerna vilket resulterar i mikrotrauma som orsakar smärta i käkmusklerna och/eller käklederna.

     

  • Allmänna systemsjukdomar som reumatoid artrit, fibromylagi har också visat sig vara en bidragande riskfaktor för TMD-smärta.

     

  • Det kvinnliga könet: Kvinnor har en högre risk att utveckla TMD-smärta jämfört med män.

     

  • Trauma: Yttre trauma mot huvudregionen exempelvis whiplashskada kan också orsaka TMD-smärta.

Symptom vid Temporomandibulär dysfunktion (TMD)

De vanligaste symptomen vid TMD är:

  • Smärta i käklederna och/eller tuggmuskler samt närliggande områden som öron och nacke

     

  • Begränsning av underkäkens rörelseomfång

     

  • Smärta vid tuggning, gapning

     

  • Nedsatt gapförmåga

     

  • Käkledsljud

     

  • Huvudvärk

     

Klinisk undersökning

Vid anamnestagning i samband med undersökningar ställs tre regelbundna screeningsfrågor. Vid positiv svar på minst en av dessa tre screeningsfrågor bör tandläkaren göra en förenklad undersökning av käksystemet för att fånga vårdbehovet samt avgöra om en fullständig bettfysiologisk undersökning ska utföras.

Dessa tre screeningsfrågor inkluderar:

  • Gör det ont i tinning, ansikte, käke eller käkled en gång i veckan eller oftare?

     

  • Gör det ont när du gapar eller tuggar, en gång i veckan eller oftare?

     

  • Har du låsningar eller upphakningar i käken en gång i veckan eller oftare?

Behandling:

Syftet med behandlingen av TMD-smärta är att lugna patienten, lindra smärta i käkmusklerna och käklederna, samt återställa tuggfunktionen och öka patientens livskvalitet. Behandlingen av TMD-smärta bör alltid inledas med att informera patienten om smärttillståndet. Patienten bör informeras om orsaksfaktorerna för uppkomsten av TMD-smärta samt prognosen för behandlingen. Patienten bör medvetandegöras om eventuell befintlig daglig parafunktion

Sedan kan rörelseövningar ges till patienten i syfte att slappna av käklederna och käkmusklerna och uppnå en bättre styrka och koordination. Dessa övningar kan utföras med eller utan motstånd. Rörelseövningar kan i början leda till en kortvarig smärta som går över. Patienten bör instrueras i hur och hur många gånger per dag rörelseövningar ska utföras för god effekt.

Rörelseövningar kombineras oftast med användning av bettskena under nattetid. Syftet med bettskenan är att avlasta käkleder och käkmuskler samt förhindra slitage på tänderna till följd av tandpressning under nattetid. Behandling med bettskena är den vanligaste behandlingsformen vid TMD-smärta och är högt rekommenderad enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer. Stabiliseringsskenan är den vanligaste typen av bettskena som används vid TMD- smärta.
Bettskenan placeras oftast i överkäken och täcker samtliga överkäkständer. Vid utebliven effekt av behandling med bettskenan och rörelseträning inom tre månader eller vid komplicerade smärtor och käkledslåsningar bör remiss till en specialist inom orofacial smärta och käkfunktion övervägas.

Vid akutsmärta i käkmusklerna och käklederna bör farmakologisk behandling övervägas i samband med ovanstående behandlingsformer för att lindra smärtan. 

Hur görs en stabiliseringsskena?

Tandläkaren börjar med att ta ett avtryck av både överkäken och underkäken med ett bit-index och skickar till en tandtekniker som tillverkar skenan i hårdplast.

Tandläkaren provar sedan in bettskenan för att kontrollera passformen. Ibland kan bettskenan behövas justeras genom slipning för att skenan ska ha kontakt med samtliga tänder i motstående käke samt uppnå en jämnt fördelad spänning över alla tänder.