Bakteriebeläggningar (plack)

Plack, även känt som bakteriebeläggningar, är en mjuk, klibbig biofilm som kontinuerligt bildas på tandytorna. Den består huvudsakligen av bakterier, matpartiklar och restprodukter från bakteriernas ämnesomsättning. Plack spelar en central roll i utvecklingen av flera tandproblem som karies, tandköttsinflammation (gingivit) och i förlängningen tandlossning (parodontit). Trots att plack är en naturlig process som sker i munhålan, kan den ha skadliga effekter om den inte avlägsnas regelbundet.

Hur bildas plack?

Plack börjar bildas omedelbart efter att vi ätit eller druckit, särskilt när vi intar socker och kolhydrater. Dessa kolhydrater omvandlas av bakterier, som Streptococcus mutans och Lactobacillus, till syror genom fermentering. Plack bildas när bakterier i munnen fäster på tändernas yta och använder dessa näringsämnen för att växa och föröka sig. Placken byggs snabbt upp och kan bli ett tjockt lager om det inte avlägsnas genom regelbunden tandborstning och användning av tandtråd.

Plack har flera lager och börjar med en tunn hinna som bildas inom några minuter efter måltid, kallad pellicle. Denna hinna fungerar som en grund där bakterier kan fästa och bilda ett tjockare lager. Ju längre placken tillåts sitta kvar, desto fler bakterier fäster och desto fler syror bildas, vilket bidrar till nedbrytningen av tandens emalj.

Varför är plack farligt?

Plack kan vara skadligt för tänder och tandkött av flera skäl:

Karies: Plackbakterierna producerar syror som attackerar tandens emalj. När syrorna avlägsnar mineralerna från emaljen börjar hål (karies) bildas. Syran gör emaljen porös och svag, vilket leder till demineralisering och i längden permanenta hål i tänderna om inte processen avbryts.
Tandköttsinflammation (gingivit): Plack som får ligga kvar längs tandköttsranden irriterar tandköttet, vilket leder till en inflammatorisk reaktion. Tandköttet kan bli svullet, rött och blöda vid tandborstning eller användning av tandtråd. Gingivit är ett reversibelt tillstånd, men om det inte behandlas kan det utvecklas till parodontit.
Parodontit: Om gingivit inte behandlas, kan inflammationen spridas till tandens stödjevävnader, inklusive benet som håller tänderna på plats. Denna process kallas parodontit och kan i förlängningen leda till att tänderna lossnar. Parodontit är en av de främsta orsakerna till tandförlust hos vuxna och kan även kopplas till andra systemiska sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och diabetes.
Tandsten: När plack mineraliseras av saliven, bildas tandsten. Tandsten är en hård substans som inte kan avlägsnas med vanlig tandborstning och tandtråd. Den måste tas bort av en tandhygienist eller tandläkare med hjälp av specialverktyg. Tandsten skapar en grov yta på tandens yta, vilket gör det lättare för mer plack att ansamlas, vilket förvärrar situationen.

Beståndsdelar i plack

Plack är en komplex biofilm som består av flera olika komponenter:

Bakterier: Den huvudsakliga komponenten i plack. Bakterierna livnär sig på kolhydrater och producerar syror som skadar tänderna.
Matrester: Kolhydrater och socker som finns kvar på tänderna blir näring för bakterierna, vilket stimulerar deras tillväxt och syraproduktion.
Salivproteiner: Saliven innehåller proteiner som hjälper bakterier att fästa vid tandytorna och starta plackbildningen.
Bakterieavfall: När bakterierna bryter ner kolhydrater, producerar de syror och andra avfallsprodukter som är skadliga för tänder och tandkött.

Plackbildningens utveckling

Plack utvecklas i flera steg:

Bildning av pellicle: Detta är en tunn hinna som består av glykoproteiner från saliven och bildas inom några minuter efter att tänderna rengjorts. Pellicle fungerar som en grund för plackbildning.
Kolonisering av bakterier: Bakterier fäster sig vid pellicle och börjar växa i antal. Inom 24 timmar har plack börjat bildas som ett klibbigt lager på tänderna.
Tjockare placklager: När bakterierna fortsätter att växa och dela sig, bildas ett tjockare lager av plack. Detta kan innehålla många olika typer av bakterier, varav vissa är syraproducerande och farliga för tandhälsan.
Plackmognad: Efter 48–72 timmar blir placken tillräckligt tjock för att börja orsaka skador på emaljen genom syraproduktion. Om den får sitta kvar längre än så, börjar den också härda till tandsten.

Förebyggande av plackbildning

Plack kan effektivt förebyggas genom följande åtgärder:

Regelbunden tandborstning: Att borsta tänderna minst två gånger om dagen med fluortandkräm hjälper till att avlägsna plack innan det kan orsaka skador.
Användning av tandtråd: Tandtråd är nödvändig för att avlägsna plack som samlas mellan tänderna, där tandborsten inte når.
Kostförändringar: Genom att minska intaget av socker och kolhydrater kan du minska mängden syra som produceras av bakterierna i plack.
Regelbundna tandläkarbesök: Professionell rengöring hos tandläkare eller tandhygienist hjälper till att ta bort tandsten och svåråtkomlig plack.

Professionell behandling av plack

När plack har härdats till tandsten kan den inte avlägsnas genom vanlig tandborstning eller tandtråd. Tandläkare och tandhygienister använder speciella verktyg, såsom skrapor eller ultraljudsinstrument, för att avlägsna tandsten både ovanför och under tandköttsranden. Denna process, kallad skalning, är viktig för att förebygga tandköttssjukdomar och hålla tänder och tandkött friska.

Genom att upprätthålla en god munhygien och besöka tandläkaren regelbundet kan du förebygga de negativa effekterna av plack och bibehålla en frisk mun.

Läs mer om hål i tandköttsinflammation